START TODAY

start today Detta citat är så jävla sant. Men ändå likt förbannat skjuter man upp saker. Jag är expert på att särskilt skjuta upp telefonsamtal… jag avskyr att ringa folk jag inte känner. Fast när jag väl har ringt så fattar jag aldrig varför jag hade ångest över det. Jag vet inte riktigt vad det är… har inga problem med att snacka med främlingar irl. Så varför känner man egentligen ångest över telefonsamtal? Frågan är ställd, men svaret kvarstår. Har ni någon förklaring kring vad det kan bero på?

I dag tog jag i alla fall tag i saker. Jag har börjat skriva ned mål varje vecka. Det är någonting jag har gjort förut och tycker att det är en bra strategi.

IMG_20160822_193501Här kommer en lista:

* Övade pitch
* Ringde telefonsamtal (men kom inte fram, så mailade istället)
* Ansökte om studiemedel

Det här är egentligen inga krångliga saker. Men ändå har jag skjutit upp dem. Kändes jätteskönt när jag väl hade gjort det. Fast jag kan fortfarande inte känna mig helt lugn och avslappnad. Kommer inte kunna göra det förrän jag haft min slutpitch. För det är helt klart det jag är orolig och nervös över.

Well, snart blire Idol-mys med choklad :)