Känns otroligt spännande!

For.meTjena på er!

Det här kommer förmodligen som en chock för er. Jag har nämligen bytt bloggportal, känner att jag behöver ett nytt äventyr och dessutom ville jag byta mitt bloggnamn, jag slog alltså två flugor i en smäll. Här har ni min nya blogg: http://veronicapettersson.for.me

Beställde en domän i somras, men den är ännu inte kopplad till min blogg. Har mailat Spotlife, men fortfarande inte fått svar. Hoppas att jag får bättre service på For.me :) Känns otroligt spännande! Har knappt hört talas om den portalen, fast har googlat och kikat runt på lite bloggar som finns där… för att kolla läget – hur designen är. Jag är alltid lika nyfiken och vill inte hoppa över till någonting som känns halvdant. Med åren som bloggare har man en hel del krav. Men än så länge känns det lovande!

Först tänkte jag föra över min blogg till For.me, men jag fattade verkligen inte hur det skulle gå till. Så nu tänker jag att vi börjar på en helt ny start! Kanske kommer dela med mig av några inlägg härifrån, men inte just nu. Fast jag kommer logga in här dagligen för att se att nya besökare hittar rätt.

Haha, nu ska jag sluta babbla… Men hoppas verkligen att ni vill fortsätta följa min resa!

Pussis och kramis

Kämpade med att hålla käften.

IMG_2252Fotograf: Cecilia Hellqvist (HÄR kan ni se fler bilder)

Jag har känt i tonåren att jag inte har passat in, för jag har haft min egen stil, personlighet och allting man lär sig tidigt att man inte ska ha. Sticka ut ifrån mängden är ju inte någonting att sträva efter. Om man är en sådan person kan man lätt bli en ”hackkyckling”, vilket jag blev. Jag var med ett tjejgäng och tjejer kan vara rent utsagt förjävliga mot varandra… blickar och ord kan verkligen såra. I detta fall valde jag att tiga och ignorera deras beteende. Det var särskilt en tjej som höll på. Men det fanns trots allt de som behandlade mig bra i gänget, därför fortsatte jag svälja det. Men känslan att jag aldrig räckte till för två fanns alltid där, både medvetet och omedvetet. Vi i gänget umgicks på fritiden och vi hittade på roliga saker. Fast jag tvekade oftast på att gå, men då var det andra som övertalade mig att komma. Jag kan erkänna att jag inte hade det lika roligt som dem, för det var alltid någonting jag gjorde som var fel. Kände mig inte helt och hållet en del av gänget.

Till slut var gränsen nådd och jag röt ifrån – fick en tjej att gråta i skolan. Hon fick alla mina känslor på en och samma gång. Jag hade tigit för länge. Jag pratade inte med henne förrän efter två dagar. Det konstiga är att de andra tyckte att jag skulle prata med henne tidigare (trots att dem vet hur jag hade blivit behandlad), men det gjorde jag aldrig utan väntade i två dagar och sedan berättade jag för henne hur jag kände. Trots att jag inte fick någon positiv respons, ett förlåt eller liknande. Så kändes det så jävla bra att ÄNTLIGEN fått ur mig mina känslor.

Helt ärligt, jag får lite tårar när jag skriver detta inlägg… för det var en skitjobbig period. Jag kämpade och kämpade med att hålla käften. I dag fattar jag inte ens varför? Varför öppnade jag inte bara min käft och fick slut på känslorna som fanns inom mig? Jag har faktiskt ingen aning. Men förmodligen för att jag inte ville skapa dålig stämning i mitt tjejgäng. Jag tog hänsyn till alla andra förutom mig själv, jag svek mig själv.

Det jag vill få fram är att man alltid kommer möta motgångar. Särskilt om du är dig själv, har din egen stil och personlighet. Allting som gör att du sticker utifrån mängden. Det lättaste hade varit att bara ställa mig i ledet som alla andra. Men jag vägrar att göra det, för jag vill INTE vara som alla andra. Skulle må dåligt om jag var det.

Jag uppmuntrar er alla att VÅGA vara er själva! Trots att samhällets normer är HELT fucked up. 

Vill dra täcket över huvudet.

Jag vaknade och låg kvar i sängen, spanade in sociala medier. Sedan kände jag att det var dags att kolla ikapp det senaste Idol avsnittet, reste mig och satte på TV4 Play och kröp till sängs. Det var riktigt mysigt, pausade därefter för att fixa frukost – en macka och en skål med youghurt tillsammans med hallon- och blåbärssylt. Lyxade alltså till det med frukost på sängen. Det händer väldigt sällan.

Efter att Idol avsnittet var slut kände jag mig oinspirerad. Vet inte riktigt vad som hände… men jag har sådana dagar. Går inte riktigt att sätta fingret på vad det är som gör att jag känner så. När jag känner så vill jag helst bara somna om och liksom Avicci sjunger ”So wake me up when it’s all over”. Tror knappast att jag är ensam om att känna så. Fast hur mycket jag än skulle vilja dra täcket över huvudet och somna om… vet jag att det inte kommer att bli bättre. Brukar i alla fall försöka ta tag i dagen. Hur jobbigt jag än tycker det är. Fast kan erkänna att det i dag har gått rätt segt.

Lyssnar på tempomusik i förhoppning om att det ska kännas lite bättre, tänker dessutom fixa mig och försöka tänka positivt. Tur att kvällen bjuder på Disneymaraton + pizza hemma hos Fanny. Den tjejen får mig alltid på bra humör! ♥

Så här känner jag då:

IMG_3733 (5)Jag kände att jag behövde skriva av mig om dagens känslor… vill inte att min blogg ska bli som en fasad. För jag har mina dåliga dagar, helt mänskligt. Vi bloggare väljer bara att visa en del av vårt liv. Kom ihåg det!

START TODAY

start today Detta citat är så jävla sant. Men ändå likt förbannat skjuter man upp saker. Jag är expert på att särskilt skjuta upp telefonsamtal… jag avskyr att ringa folk jag inte känner. Fast när jag väl har ringt så fattar jag aldrig varför jag hade ångest över det. Jag vet inte riktigt vad det är… har inga problem med att snacka med främlingar irl. Så varför känner man egentligen ångest över telefonsamtal? Frågan är ställd, men svaret kvarstår. Har ni någon förklaring kring vad det kan bero på?

I dag tog jag i alla fall tag i saker. Jag har börjat skriva ned mål varje vecka. Det är någonting jag har gjort förut och tycker att det är en bra strategi.

IMG_20160822_193501Här kommer en lista:

* Övade pitch
* Ringde telefonsamtal (men kom inte fram, så mailade istället)
* Ansökte om studiemedel

Det här är egentligen inga krångliga saker. Men ändå har jag skjutit upp dem. Kändes jätteskönt när jag väl hade gjort det. Fast jag kan fortfarande inte känna mig helt lugn och avslappnad. Kommer inte kunna göra det förrän jag haft min slutpitch. För det är helt klart det jag är orolig och nervös över.

Well, snart blire Idol-mys med choklad :)

Länge leve kameran.

World Photo Day – You’re welcome

I dag är det World Photo Day, hur awsome? Jag tycker att det är helt fantastiskt. Därför tänker jag fira denna dag med att berätta om hur mitt fotointresse tog fart. Haha, jag minns faktiskt att jag redan som liten fick leka med en analog kamera (utan minneskort) och tyckte det var skitkul – fotograferade allt jag såg. Oftast var det under bilfärder för då är man ju som mest rastlös.

Efter det har mitt fotointresse bara växt… sedan köpte jag mamma och Mats digitalkamera ”Minolta DiMAGE G500″ och i tonåren tyckte jag det var tid att köpa en (chockrosa) digitalkamera ”Samsung L310W” och den fick följa med på alla mina äventyr!

PICT22032003

2009

År 2012 investerade jag i min första systemkamera ”Canon Eos 600D” och därefter har mitt fotointresse tagit fart och nu är kameran någonting jag inte kan leva utan.
Bloggen har givetvis ökat mitt fotointresse och många gånger fått mig att gå ut på härliga fotopromenader. Ni kanske vill veta varför jag skaffade en systemkamera från hela första början? Ja tack! Det kom väldigt naturligt i och med att jag skulle till Sydafrika på körresa. Så ja, jag är otroligt tacksam över att jag fick följa med på den resan. För det var inte bara en helt fantastisk upplevelse utan det ledde mig till dessa möjligheter.

IMG_07612012

IMG_48752014

IMG_19712015

IMG_25992016

Ååh, vad jag älskar att kameran finns!! Utan den skulle jag och du inte kunna minnas ögonblick på samma sätt. Tänk vad många fantastiska ögonblick man lyckas fånga med en kamera. Länge leve kameran!

Hoppas att ni gillade detta inlägg! Puss

Vill inte jobba bara för att få en lön.

Drivhuset Sommarföretagare 2016 (3)Jag tycker att det är på sin plats att berätta om hur jag tycker att utbildningen ”Drivhusets Sommarföretagare 2016″ har varit. Först och främst vill jag tala om att jag var rädd för att skicka in en ansökan. Men jag gjorde fan det! Vilket jag är otroligt tacksam och stolt över. För jag har verkligen lärt mig massor om entreprenörskap och träffade en ny vän och nya människor igenom utbildningen. Det som har varit allra mysigast är att sitta och käka frukost tillsammans. Haha, jag älskar frukost! Gillade också att sitta på Drivhusets kontor.

Fast någonting som jag har lärt mig är att ”loopa” innebär att man tar reda på sin målgrupp – bara för att man väljer en särskild målgrupp betyder det inte att man väljer bort alla andra. Utan det handlar om att man måste börja någonstans, you know take baby steps är bättre än inga steg alls. Jag har även förstått att det är otroligt viktigt med en regelbunden kundkontakt (alltså en kontakt med er läsare) och även vilket kundvärde jag kan förmedla. Det är ni som kan berätta för mig vad ni vill att bloggen ska innehålla och vad som är värde för er.

En annan sak som jag inte ägnat en minsta tanke åt… är att ett irritationsmoment kan leda till en idé, det kan innebära att du vill att en förändring ska ske. Till exempel, om du tycker att det är störande när hörlurar glappar. Då finns det ju faktiskt en möjlighet för dig att ta reda på hur du skulle kunna göra hörlurar av bättre kvalité. Vi fick göra en övning kring detta tankesätt. Vi skulle hitta lösningar på problemet med små barn som kommer bort i folksamlingen.

Några av våra förslag var:

* Inte ha några barn
* Trackers (spårning)
* Reflexvästar
* Synliga hattar
* Koppel

”Learning by doing” – John Dewey

Jag tycker att detta citat är klockrent. Vi kan aldrig lära oss något om vi inte provar. Detta citat kan kopplas till min förskollärarutbildning. Barnen behöver också få göra saker för att själva kunna lära sig det. Jag behövde lära mig saker praktiskt. Minns att jag satt på ett utvecklingsmöte och läraren påstod att jag inte kunde prata engelska, men det komiska är att vi inte ens hade övat det. Vissa lärare alltså… Nåväl, då kom jag med ett förslag ifall vi kunde översätta låttexter och sedan läsa dem högt för varandra. Då gjorde faktiskt hela gruppen det och minns att jag tyckte att det kändes meningsfullt, för att det var något jag var intresserad av. Hade nytta av det för att kunna förstå vad det är jag sjunger. På den tiden sjöng jag i stort sett varje dag.

”Entreprenuars are made not born”

Jag tolkar detta som att ingen är helt född till att bli något, det krävs hårt jobb bakom det. Likaså gäller det entreprenörer, tror absolut inte att det är lätt att vara egen företagare men däremot är jag hundra procent säker på att det kommer vara värt det och ger en kraft att fortsätta kämpa. Jag vill inte känna att jag jobbar bara för att kunna få en lön, utan vill jobba med det som jag brinner för!

Btw, det som återstår av utbildningen är en slutpitch den 25 augusti. Jag är så jävla nervös. Går inte en dag utan att jag tänker på det. Vi kommer snacka inför cirka 70-100 personer. Tycker om utmaningar, det blir bannemej en utmaning. Jag kommer typ skita på mig. Så känns det i alla fall nu.

”The truth will set you free”

IMG_8889+

Den 13 mars var jag på en Kick Off tillsammans med Balansekonomi. Jag tog mig upp redan vid 06:00, för att kunna vara i Göteborg lite innan 09:00. Vi som befann oss på Radisson Blu – Västerhavet fick ta del av ett händelserikt schema. Ett roligt, spännande och inspirerande sådant!

IMG_8915+Vi fick av Niklas Delmar höra en ekonomisk saga om tre kvinnor. Anna, Eva och Helena. Båda kvinnorna besitter olika egenskaper. Anna satsar på karriären, är framgångsrik. Eva är försiktig och har många ursäkter, hon är sparsam och tar inte gärna ut några större svängar. Helena är student, drömmare – har levt sina drömmar.

Vi fick diskutera kring vilken av dessa kvinnor som beskriver oss bäst. Mitt svar blev Helena.
För trots att jag är student så vill jag inte begränsa mitt liv. Drar ibland på resor. Jag vill leva mina drömmar. Tänker att det handlar om vad man prioriterar.

IMG_8910+

Givetvis hade jag med mig ett anteckningsblock och penna. Ville ju minnas det jag hörde.

Niklas talade om att det är viktigt att vi är nytänkande – ser olika perspektiv i vår vardag.

Citat: ”The truth will set you free, but first it will piss you off”

En av kvinnorna, i detta fall Helena bestämde sig för att köpa ett hus. Han frågade oss vad Helena skulle säga till sin långivare för att kunna finansiera hennes hus? Kommer inte ihåg vad svaret blev. Men Niklas berättade i alla fall att banken måste känna att det finns tillgångar trots arbetslöshet. Vilket Helena hade tänkt ut… hon skulle hyra ut ett rum.

Så, det som blir viktigast att få fram för Helena i sitt bankmöte är att tala om för dem att det finns tillgångar och berättar om sin idé. Niklas tog ett annat exempel. Ifall det hade blivit någon skillnad om Helena hade sagt något liknande: ”Tja, jag är arbetslös men skulle behöva låna pengar”. Haha, det var så klockrent. Givetvis hade det försämrat hennes läge, eftersom banken då tar en stor risk när inga tillgångar finns.

IMG_8898+

Allting är möjligt. Du får ett liv utifrån dina val. Håller verkligen med honom, viljan är den som är starkast.

Han fortsatte att berätta om tre olika resurser:

* Tid
* Pengar
* Energi

Niklas talade även om att vi har 24 timmar per dygn. Det gäller alla länder.

Vi kan styra energi.

Ett rikare liv – ur tre perspektiv:

*Fysiskt
* Ekonomiskt
* Inre

Fysiskt perspektiv = Tillgång på tid
Ekonomiskt perspektiv = Flöde av tid
Inre perspektiv = Relation till energi

Vi kan kolla ekonomin genom att se över vårt bankkonto, men vi kan inte kolla vårt inre. Det inre går inte att mäta, utan vi måste själva känna efter.

Det fanns tid för eftermiddagsfika:

IMG_8922+

Tid var någonting som återkom ofta under föreläsningen.
Hur hanterar vi vår tid?

Jag tänker att vi människor hanterar vår tid olika. Vissa ägnar sig åt träning, plugg och så vidare. Det beror helt och hållet på vilka intressen man har eller vad man vill uppnå.

En fråga Niklas tyckte att vi borde ställa oss på kvällen. Har du mer energi nu än på morgonen, eller hur känns det? Vidare ställde han frågor. Vad ger dig energi? Vad tar din energi?

En sak som upprörde en person var hans berättelse om när han skulle springa ett maraton. Han hade aldrig tidigare sprungit. Till en början tyckte han att det kändes som en jättebra idé, men när väl dagen var framme. Kände han inte alls sig pepp för att göra det. Fast han tog sig ändå dit. Innan starten valde han att lägga upp en selfie på Facebook där han såg astaggad ut. Någon uttryckte sig i publiken om att han gjorde det för att få bekräftelse. Niklas var ärlig och svarade ja. Då fick han höra att det borde du ju ha känt i ditt inre. Jo, det skulle ju såklart varit det allra bästa. Men just i detta ögonblick när jag skulle göra någonting nytt och utmanande fick jag ingen energi. Facebook fick mig då att bli supertaggad, när jag hade fått kommentarer om hur grym jag var och kör hårt. Han förklarade här att det kan vara bra att ta hjälp av andra och att det inte är något fel med det.

Lilla stegets stege är en metod som kan vara bra att ha i åtanke. Metoden handlar om att man tar ett steg i taget.

Niklas leder oss in i ekonomin. Han talar om att rikedom upplevs olika beroende på vilken attityd man har till sin rikedom.

Vi fick se ett par filmer om olika personer. Från gammal till ung. Vad dessa personer har gemensamt var att dem sökt sig till Balansekonomi. Den yngsta var 16 år och driver nu fem företag. Se en av filmerna HÄR.

Vi fick med oss några inspirerande ord från dessa personer.

* Stress kan leda till fokus
* Ta reda på vad du vill
* Strategi för att nå dit

”Det är aldrig försent och alla kan”
”Glad att jag tog beslutet i att investera i mig själv”
Viktigt att ha insikt över sin egen ekonomi.
– Se inga begränsningar

Efter filmen talade Niklas om att det är bra att ha en visionstavla – ta beslut därefter.

Lunch fanns också för den hungriga:

IMG_8924+

Han tog upp en författare som många känner till. Ingen mindre än Mia Törnblom.
Citat: ”Hamnar med en fot i nutiden, dåtiden och pissar på framtiden”

En annan sak Niklas berättade om var en talangplan.
– Hur kan jag tjäna pengar på sådant jag tycker är så
roligt att jag hade kunnat göra det utan att tjäna pengar?
– Bra på det du gör – ger ett rikare liv
– Skapa kontakter som har ett nytänkande

Babylons lagar: ”En del av det som du tjänar är ditt att behålla”
* 95% av befolkningen får in lön den 25:e
* Betalar sina räkningar till alla andra

Babyloniernas förslag för rikedom:
* Får in din lön som vanligt
* Betala dig själv först (minst 10%)
* Betala sedan alla andra
* Konsumera för det som blir över

Den sista punken håller jag inte med om. Eftersom det kan vara bättre att spara, i alla fall bygga upp en liten buffert.

Det är viktigt att vi blandar in oss i vårt eget liv.

Någonting som vi fick diskutera och göra övningar kring var vilket umgänge vi har. Hur får dem sin inkomst. Det vill säga är dem entreprenörer eller anställda.

IMG_8931+
IMG_8926+

Burken som är överfull är alltså anställda. Medan burken för entreprenörer ser ut…

IMG_8934+

…så här… snacka om skillnad. Burken är inte ens full.

Niklas ville visa på att vi kopierar varandra, många gånger omedvetet. Vi fick se en film från 1950-talet.
Där vi tydligt kunde se hur människor kopierar varandra. Det var män i en hiss, alla förutom en hade tagit av sig sin hatt och mannen med hatt på sig kollade omkring sig och sedan när hissen stannat kunde man se att mannen också tagit av sig sin hatt. Det här var skrämmande att se. Tänk vad mycket man egentligen påverkas av andra. Som sagt, många gånger omedvetet. Min första tanke av filmen var robotar.

Denna film ledde Niklas in på ämnet. Hur vi kopierar varandra.
Han berättade om Krabbeffekten ur et samhällsperspektiv. Hur krabbor reagerar om en krabba försöker ta sig upp ur hinken. Jo, krabborna drar ner krabban.

IMG_8944+

Denna Kickoff var min första någonsin. Och ja, det rörde sig om rätt mycket pengar. Särskilt om man är student. Men jag ville ändå gå så jag sparade till det. Jag ångrar verkligen inte att jag gick. Det var länge sedan jag kände mig sååå inspirerad. Tack ännu en gång Balansekonomi. Har blivit en erfarenhet rikare. Ni kan läsa ett liknande inlägg HÄR.

IMG_8959+

Denna kvinna var verkligen superhärlig. Vi ”klickade” verkligen och hade sååå mycket att prata om. Haha, kul att vi till och med matchar med kläder.

I vanliga fall efter en lång och intensiv dag brukar jag somna på bussen. Men i stället skrev jag en reflektion över vad jag upplevt. Ni kommer få ett inlägg om det framöver. Vägrar skriva det här, för detta inlägg blev ju verkligen aslååååångt. Fast hoppas att det var intressant att läsa! Släng gärna iväg lite respons.

KRAAAM

Btw, tusen TACK för era fina kommentarer ni lämnar.

Hur finner jag kraften?

IMG_9112 (2)Fotograf: Cecilia Hellqvist

Friheten är ingenting värd om den inte inbegriper friheten att begå misstag. – Mahatma Gandhi

Jag kommer ALLTID att begå misstag och om jag tänker efter skulle jag INTE vilja göra det ogjort. Mina misstag visar i alla fall att jag har försökt! Det är faktiskt det enda viktiga. Många gånger har jag fallit, men jag har ALLTID rest mig upp. Tror att det alltid kommer vara så. Vet inte riktigt hur eller vart jag finner kraften att fortsätta kämpa. Handlar nog först och främst att jag strävar efter att nå mina drömmar och mål i livet. Då spelar det helt enkelt ingen roll hur hårda smällarna är.

Nu känns det faktiskt trots allt som att jag har lite flyt i livet. Fick reda på förra veckan att tillträdeskravet har ändrats för min sista termin. Så nu kommer jag kunna hoppa på min sista termin i maj. Tänker se det som en ny start att få börja om. Det är någonting jag verkligen behöver efter allt som har hänt. Nu tänker jag verkligen blicka framåt! Tänker ta min examen.

Btw, nu blire att tvätta, käka frukost och sedan fixa i ordning mig – därefter plugga. I kväll drar jag på kör!

Önskar er en fin tisdag!

”Sådant får man ta”

kvinnodagen (2)

I dag är ingen vanlig dag. För det är den 8 mars och det är den Internationella Kvinnodagen. Varje år den 8 mars uppmärksammas kvinnors ojämställdhet och situation över hela världen. Samma datum, men året var 1977 då kvinnor officiellt FICK rösträtt. Detta är ett viktigt år för mig som kvinna. För det var den 8 mars som kvinnor FICK rösträtt. Det är konstigt att trots vi kommit flera år framåt, året är faktiskt 2016, men ändå ser samhället i stort sett likadant ut. Bara i en annan form. Vi har nu rösträtt men hur är det med med allas lika värde? Jämställdhet. Borde inte kvinnor nu 2016 få samma lön som män? Nej, just det ja. Män är ju högre uppsatta än kvinnor. Visst ja, det glömde jag. Eller?

Ni som känner er kränkta av feminister som uttrycker sig i media och IRL om jämställdhet, machokulturen och så vidare. Det är inte män vi hatar utan machokulturen, för det är det som påverkar ert beteende.

Jag kan ta ett exempel: På grund av machokulturen tror män att det är okej att ta för sig hur som helst. Nu menar jag inte karriärmässigt utan män anser sig ha rättighet att ta på min kropp. Det är vardagsmat för tjejer/kvinnor när man är ute och festar, att helt plötsligt från ingenstans känna en hand på ens kropp, vanligast för mig brukar vara på röven. I vissa fall har jag inte ens reagerat för att man vet redan att det kommer hända och att man har lärt sig ”att det är det man får ta”. Killar är killar. Det får man lära sig tidigt. Trots det minns jag att jag fick nog när jag var 18 år och dansade med en kille på en nattklubb. Tyckte han var rätt intressant, tills han tog mig på brösten medan vi dansade. Det tyckte jag fan inte var okej! Har för mig att jag tog bort hans händer och efter det hade hans intresse svalnat. Vi slutade dansa och jag gick till mina kompisar och berättade vad som hade hänt. En av mina tjejkompisar uttrycker ”att sådant får man ta”. Jag vägrar. Jag blev jätteupprörd och talade om att sådant tänker jag fan inte ta att någon tar mig på brösten.

Ju äldre jag har blivit desto mer har jag börjat tänka mycket kring detta och min avsmak för att någon ska ta på min röv (kropp) utan anledning har växt sig starkare. Ja, jag brukar ha tajta läderbrallor men det står inte ”ta på min röv”. Kanske i killars/mäns huvud, men jag klär mig inte för er skull. När jag firade Nyår i Trollhättan för ett par år sedan. Drog vi in på en nattklubb och jag räknade hur många händer jag fått känna på röven. Bara för att se hur illa det var. Kan ni gissa antalet? Det är svårt, men totalt blev det fyra händer på en timme. Det är helt jävla sjukt!!!! På en timme? Kan ni fatta?….

Det finns många anledningar till varför feminism är viktig. Men det här är en av dem.

IMG_8879 (3)Btw, jag har läst ”Ja jag har mens, hurså?”. Den borde alla läsa! Fakta om mens och en stor portion humor. Här är mitt inlägg om mens.


Glöm inte att ställa frågor i min frågestund som är fram tills på lördag. HÄR kommer du till inlägget.

Förbannat stolt över mig själv!

God morgon sötnosar!

Haha, jag vaknade utvilad redan klockan sex. Så himla skönt! Det var längesedan det hände. Gårdagen bjöd på massa intressanta händelser.

Första: Morgonen började med att jag blev uppmärksammad av @inter_national_bloggers på Instagram. Alltså shit, fick värsta grymma egoboosten!! Jag svävade på rosa moln. Det är ju precis det här jag vill. Att min blogg ska växa!

Denna bild beskriver gårdagens känsla.

IMG_4862 (2)Andra: Hade mitt sista möte hos kuratorn, allting börjar äntligen komma på plats. Jag har hittat tillbaka till mig själv och vet att jag kommer fixa att inte hamna i gropen igen. För nu är jag medveten om att det är så viktigt att lyssna till kroppens signaler. Jag tänker inte tillåta mig att hamna där igen!

Jag är så förbannat stolt över mig själv som har lyckats ta mig upp ur gropen. Det har inte varit lätt, men jag har ändå gjort det. I vårt sista möte pratade vi mycket om målmedvetenhet och att vara ambitiös. Att jag måste ha i åtanke att jag mitt i detta får ta det lugnt. Jag får ha en sådan där lat dag. Vi kom även till insikt med att vi ser olika på ordet ”ge upp”. Jag ser ge upp som att just ge upp när jag redan har tagit mig så långt. Medan kuratorn ser det ur ett annat perspektiv. Ge upp behöver inte vara att ge upp utan att ta en annan väg. Trodde faktiskt inte att målmedvetenhet och att vara ambitiös kan betala sitt pris. För att testa det här med lata dagar att verkligen inte göra någonting. Lade jag mig ner på sängen och bara fick vara. Utan mobil – ingenting, utan bara låg på sängen. Alltså, shit det var verkligen svårare än vad jag trodde. Men jag intalade mig själv att ligga där i tio minuter. Bara för att öva mig! Haha, ni må tro att jag kände mig rastlös. Fast nu ska jag ta med mig detta i mitt liv. Det är viktigare än vi tror att stanna upp och inte tänka så mycket och ta bort våra sociala medier.

Tredje: Kom tillbaka till kören. Det känns kul att vara igång igen! Om det är någonting som ger mig glädje. Så är det gemenskap tillsammans med musik!! Gaah den lyckan… ♥

Denna bild beskriver gårdagens känsla.

IMG_6051 (2)Jag har fått en riktigt bra start på denna vecka och hoppas att det kommer fortsätta så.