Kämpade med att hålla käften.

IMG_2252Fotograf: Cecilia Hellqvist (HÄR kan ni se fler bilder)

Jag har känt i tonåren att jag inte har passat in, för jag har haft min egen stil, personlighet och allting man lär sig tidigt att man inte ska ha. Sticka ut ifrån mängden är ju inte någonting att sträva efter. Om man är en sådan person kan man lätt bli en ”hackkyckling”, vilket jag blev. Jag var med ett tjejgäng och tjejer kan vara rent utsagt förjävliga mot varandra… blickar och ord kan verkligen såra. I detta fall valde jag att tiga och ignorera deras beteende. Det var särskilt en tjej som höll på. Men det fanns trots allt de som behandlade mig bra i gänget, därför fortsatte jag svälja det. Men känslan att jag aldrig räckte till för två fanns alltid där, både medvetet och omedvetet. Vi i gänget umgicks på fritiden och vi hittade på roliga saker. Fast jag tvekade oftast på att gå, men då var det andra som övertalade mig att komma. Jag kan erkänna att jag inte hade det lika roligt som dem, för det var alltid någonting jag gjorde som var fel. Kände mig inte helt och hållet en del av gänget.

Till slut var gränsen nådd och jag röt ifrån – fick en tjej att gråta i skolan. Hon fick alla mina känslor på en och samma gång. Jag hade tigit för länge. Jag pratade inte med henne förrän efter två dagar. Det konstiga är att de andra tyckte att jag skulle prata med henne tidigare (trots att dem vet hur jag hade blivit behandlad), men det gjorde jag aldrig utan väntade i två dagar och sedan berättade jag för henne hur jag kände. Trots att jag inte fick någon positiv respons, ett förlåt eller liknande. Så kändes det så jävla bra att ÄNTLIGEN fått ur mig mina känslor.

Helt ärligt, jag får lite tårar när jag skriver detta inlägg… för det var en skitjobbig period. Jag kämpade och kämpade med att hålla käften. I dag fattar jag inte ens varför? Varför öppnade jag inte bara min käft och fick slut på känslorna som fanns inom mig? Jag har faktiskt ingen aning. Men förmodligen för att jag inte ville skapa dålig stämning i mitt tjejgäng. Jag tog hänsyn till alla andra förutom mig själv, jag svek mig själv.

Det jag vill få fram är att man alltid kommer möta motgångar. Särskilt om du är dig själv, har din egen stil och personlighet. Allting som gör att du sticker utifrån mängden. Det lättaste hade varit att bara ställa mig i ledet som alla andra. Men jag vägrar att göra det, för jag vill INTE vara som alla andra. Skulle må dåligt om jag var det.

Jag uppmuntrar er alla att VÅGA vara er själva! Trots att samhällets normer är HELT fucked up. 

”Stay cool”

IMG_3353 (3)

Hola amigos!

Jag försöker ”stay cool”, denna bild symboliserar det, men innerst inne är jag nervös. För denna torsdag ska jag göra min slutpitch inför ca 70-100 personer. Det kommer även vara en jury som ställer frågor efteråt. Men för att lugna ned mig ska jag tänka att jag stått på scen framför ännu fler personer. You know Carolas konsert. 😉 Dessutom kan jag min text utantill, fast är orolig att jag kommer snacka i fel ordning och glömma klicka vidare på min powerpoint så att folket inte får se fler bilder. Well, jag ska snart ladda upp med frukost och sedan fixa mig. Gaaaah… det kommer att kännas sååå skönt när detta är över.

Önska mig gärna lycka till! Puss

START TODAY

start today Detta citat är så jävla sant. Men ändå likt förbannat skjuter man upp saker. Jag är expert på att särskilt skjuta upp telefonsamtal… jag avskyr att ringa folk jag inte känner. Fast när jag väl har ringt så fattar jag aldrig varför jag hade ångest över det. Jag vet inte riktigt vad det är… har inga problem med att snacka med främlingar irl. Så varför känner man egentligen ångest över telefonsamtal? Frågan är ställd, men svaret kvarstår. Har ni någon förklaring kring vad det kan bero på?

I dag tog jag i alla fall tag i saker. Jag har börjat skriva ned mål varje vecka. Det är någonting jag har gjort förut och tycker att det är en bra strategi.

IMG_20160822_193501Här kommer en lista:

* Övade pitch
* Ringde telefonsamtal (men kom inte fram, så mailade istället)
* Ansökte om studiemedel

Det här är egentligen inga krångliga saker. Men ändå har jag skjutit upp dem. Kändes jätteskönt när jag väl hade gjort det. Fast jag kan fortfarande inte känna mig helt lugn och avslappnad. Kommer inte kunna göra det förrän jag haft min slutpitch. För det är helt klart det jag är orolig och nervös över.

Well, snart blire Idol-mys med choklad :)

”Ingen som vet”

Jag tycker att denna lista kändes kul att svara på. Har sett den hos flera bloggare. Hittade den först hos fina Andrea. So here we go!

Vid matbordet?

IMG_9989 (2)– Haha jadu, jag är den som fotograferar, tjötar och glömmer av att käka. Sitter därför alltid kvar längst. Det finns bara ett fåtal gånger jag har mött min överman och det är under min VFU på en förskola. Han satt alltid kvar längst. Men annars som sagt så är det ett rätt sällsynt fenomen.

På nattklubben? 

– Jag behöver inte alltid dricka alkohol för att ha kul. Utan har inga problem att bjussa på mig själv utan promille i blodet – vissa kan säkert tycka att jag skämmer ut mig, men det får stå för dem. För jag har förbannat kul!! Jag är heller inte den som räds åt att ryta ifrån om jag tycker att jag blir fel behandlad. Slutligen det viktigaste av allt… jag är den som sjunger med i alla låtar, dansar och stannar oftast tills nattklubben stänger. Har massa energi när mina kompisar börjar bli trötta och fundera på hemgång. Yes, du borde festa med mig! 😉

På stranden?

– Hmmm… det här var lite svårare… men jag skulle säga att jag är pratglad och skrattar mycket i dem flesta sammanhang så på stranden är inget undantag om jag har sällskap eller pratar i telefon. Kommer jag till stranden ensam är det troligt att ni ser mig med musik i lurarna och olika böcker eller bara ligger och softar på livet. Det sista händer dock mer sällan. Kan ha rätt svårt att bara softa när jag är ute.

På efterfest?

– Haha, jag är den som har massa energi. Hon som inte tvekar på att låna gitarren om det finns en sådan. Jag älskar att sjunga, träffa och lära känna nya människor.

I klädbutiker?

– Jag är den som faller för det som sticker ut ifrån mängden… fast det behöver inte nödvändigtvis betyda att jag lämnar affären med en kasse. Nej, utan jag kollar alltid vad något kostar. Som student med endast ett extrajobb får man tänka ekonomiskt. Men jag är i alla fall den som tar flera storlekar av varje in till provrummet – vill inte riskera att storleken inte passar, haha.

Hemma hos andra? 

– Det beror ju på vem jag är hos, men är det mina närmaste kompisar så beter jag mig som att jag bor där. Fast jag är givetvis trevlig och hänsynstagande!

I sängen?

– Jag är den som ligger med ena handen under kudden vänd mot väggen, men inser sedan att det oftast går lättare att somna åt andra hållet. Rör mig en del när jag väl har somnat. Madrassen brukar ligga rätt långt ner… så ja, jag vet ärligt talat inte vad jag gör när jag sover. Ingen som vet. Inte ens jag själv.

På flygplan?

– Jag är den som blir rastlös, lyssnar på musik, läser eller försöker sova. Fast jag brukar ha turen att hamna nära ett barn och då kan man ju busa med barnet och sedan brukar man få kontakt med föräldrarna. Haha, jag har inga problem med att vara social med främlingar.

Hemma en chilldag?

IMG_3432 (2)– Jag lyssnar alltid på musik. Händer även att jag passar på att tvätta eller städa. Bloggen får inte heller glömmas.

I ett förhållande? 

– Jag vet ärligt talat inte. Har aldrig varit i ett förhållande. Men skulle vara på ett liknande sätt som jag är med mina kompisar. Pratglad, omtänksam, lyhörd och bjussa mycket på mig själv. Jag ÄLSKAR att få andra att skratta och trots att jag är pratglad så är jag även en bra lyssnare. Tro det eller ej.

På morgonen/kvällar?

– Jag vaknar av att alarmet ringer och då kollar jag sociala medier medan jag ligger kvar i sängen. Jag är inte den som är särskilt morgonpigg längre. På kvällarna är jag oftast piggare beroende på hur dagen har sett ut. Tycker om att stanna uppe. Fast jag håller på att ändra dessa vanor, för att må bättre.

En dröm har gått i uppfyllelse.

IMG_20160815_125242YouTube Preview Image

En dröm har gått i uppfyllelse. Min barndomsidol frågade om någon ville sjunga med henne. Jag tog modet och räckte upp handen – fick gensvar. Efter en stund stod jag på scenen och sjöng ”Stand by me” med Carola, fast hon lät mig sjunga mest. Hamnade även i kören… väl hemkommen från denna fantastiska konsert och upplevelse kände jag att jag fortfarande var i extas… det var den LYCKLIGASTE och BÄSTA dagen i mitt liv. 😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍😍

Jag tycker ALLTID att Carola är grym! Har varit på ett x antal konserter, men det här slår alla konserter. Har haft en dröm ända sedan jag var liten att få sjunga med henne. Men inte trodde jag att det skulle hända… Vem tror det liksom?! Förut har jag trott på att drömmar kan gå uppfyllelse… men nu är jag stensäker på att dem kan det. WOOOW!! Jag och min kompis Victoria snackade för ett tag sedan om det största som har hänt i vårt liv. Nu kan jag ge ett klockrent svar. Det är helt klart dagen då jag fick stå på scenen och sjunga med Carola. Utan tvekan.

Berätta gärna om era drömmar! Kanske är det någon som har förverkligats?

 

Vill inte jobba bara för att få en lön.

Drivhuset Sommarföretagare 2016 (3)Jag tycker att det är på sin plats att berätta om hur jag tycker att utbildningen ”Drivhusets Sommarföretagare 2016″ har varit. Först och främst vill jag tala om att jag var rädd för att skicka in en ansökan. Men jag gjorde fan det! Vilket jag är otroligt tacksam och stolt över. För jag har verkligen lärt mig massor om entreprenörskap och träffade en ny vän och nya människor igenom utbildningen. Det som har varit allra mysigast är att sitta och käka frukost tillsammans. Haha, jag älskar frukost! Gillade också att sitta på Drivhusets kontor.

Fast någonting som jag har lärt mig är att ”loopa” innebär att man tar reda på sin målgrupp – bara för att man väljer en särskild målgrupp betyder det inte att man väljer bort alla andra. Utan det handlar om att man måste börja någonstans, you know take baby steps är bättre än inga steg alls. Jag har även förstått att det är otroligt viktigt med en regelbunden kundkontakt (alltså en kontakt med er läsare) och även vilket kundvärde jag kan förmedla. Det är ni som kan berätta för mig vad ni vill att bloggen ska innehålla och vad som är värde för er.

En annan sak som jag inte ägnat en minsta tanke åt… är att ett irritationsmoment kan leda till en idé, det kan innebära att du vill att en förändring ska ske. Till exempel, om du tycker att det är störande när hörlurar glappar. Då finns det ju faktiskt en möjlighet för dig att ta reda på hur du skulle kunna göra hörlurar av bättre kvalité. Vi fick göra en övning kring detta tankesätt. Vi skulle hitta lösningar på problemet med små barn som kommer bort i folksamlingen.

Några av våra förslag var:

* Inte ha några barn
* Trackers (spårning)
* Reflexvästar
* Synliga hattar
* Koppel

”Learning by doing” – John Dewey

Jag tycker att detta citat är klockrent. Vi kan aldrig lära oss något om vi inte provar. Detta citat kan kopplas till min förskollärarutbildning. Barnen behöver också få göra saker för att själva kunna lära sig det. Jag behövde lära mig saker praktiskt. Minns att jag satt på ett utvecklingsmöte och läraren påstod att jag inte kunde prata engelska, men det komiska är att vi inte ens hade övat det. Vissa lärare alltså… Nåväl, då kom jag med ett förslag ifall vi kunde översätta låttexter och sedan läsa dem högt för varandra. Då gjorde faktiskt hela gruppen det och minns att jag tyckte att det kändes meningsfullt, för att det var något jag var intresserad av. Hade nytta av det för att kunna förstå vad det är jag sjunger. På den tiden sjöng jag i stort sett varje dag.

”Entreprenuars are made not born”

Jag tolkar detta som att ingen är helt född till att bli något, det krävs hårt jobb bakom det. Likaså gäller det entreprenörer, tror absolut inte att det är lätt att vara egen företagare men däremot är jag hundra procent säker på att det kommer vara värt det och ger en kraft att fortsätta kämpa. Jag vill inte känna att jag jobbar bara för att kunna få en lön, utan vill jobba med det som jag brinner för!

Btw, det som återstår av utbildningen är en slutpitch den 25 augusti. Jag är så jävla nervös. Går inte en dag utan att jag tänker på det. Vi kommer snacka inför cirka 70-100 personer. Tycker om utmaningar, det blir bannemej en utmaning. Jag kommer typ skita på mig. Så känns det i alla fall nu.

Sjukt många minnen.

Jag har ägnat timmar åt att kolla bland gamla bilder. Det är någonting speciellt med att titta tillbaka på vad man har gjort hittills och inse hur sjukt många minnen som finns sparade. Kommer vara honom/henne som uppfann kameran evigt tacksam!

IMG_2999 (2)En av kvällarna jag var hemma hos mamma och satt framför brasan. Så himla mysigt!

IMG_5647 (2)Besökte Borås Djurpark med pappa. Det var en solig och fin dag.

IMG_5314 (2)En underbar sommardag och bestämde mig för att möta upp ett par kompisar vid Kypesjön.

IMG_8922 (2) Två fina människor i ett lyckligt ögonblick. Jag agerade som fotograf på brorsans flickväns studentbal.

IMG_9324 (2)Jag och ett kompisgäng drog på en basketmatch, det var första gången och likaså sportfotograferingen. Vi hade kul! Haha, jag levde mig värsta in i matchen – skrek och hejade. Tänka sig hur det kan bli.

Hoppas att ni tyckte om denna typ av inlägg. Hojta till om ni skulle vilja se mer av dessa bilder. Har en hel drös med bilder ska ni veta… 😉

En av två power walks avklarade.

IMG_4820 (2)IMG_4856 (2)IMG_4836 (2)

I morse blev det en go (men regnig) power walk. Jag lyckades ändå fotografera och älskar att omges av
denna vackra natur. Sverige är allt bra fint. Det blev en runda på 1,81 kilometer. Har börjat använda appen ”Nike+Run Club”, känns bra än så länge. Får se vad jag tycker framöver. En av två power walks är avklarade.
I veckan blir det en löprunda och en sista power walk. Jag mår mycket bättre av träning! Har tagit ett beslut om att frysa mitt gymkort i två månader, kände att det var helt meningslöst att betala för det när jag ändå inte är där. Då kan jag istället lägga dem pengarna på annat och fokusera på min träning ute.

Btw, snart blire film! Ge mig gärna förslag! Kan bara påpeka att jag känner för en typisk tjejfilm, haha.

En spontan promenad.

IMG_4786 (3) IMG_4798 (2)Goaste Bea fick följa med på vår promenad.

IMG_4788 (3) IMG_4802 (2)IMG_4805 (2)Så himla vackert.

IMG_4813 (2)Min kompis Victoria hörde av sig och frågade om jag ville med på en promenad vid Kypegården. Så det blev en spontan sväng dit. Haha, vi hade världens otur att det började spöregna precis när vi kom fram. Vi satt en stund i bilen och avvaktade och hoppades på bättre väder. Vilket vi faktiskt fick, då blev det en slinga på 2,5 kilometer. Kändes gött att träffa Victoria igen, få frisk luft och motion på köpet. Efter promenaden drog vi iväg och handlade – sedan lagade vi köttfärssås med spaghetti, gottit värre! Så småningom käkade vi kladdkaka… sicka gottegrisar vi är. 😉

Jag kände mig rätt trött väl hemkommen, så slappade ett par timmar på sängen. Nu blire att fixa i ordning lite här hemma.

En möjlighet att lära känna mig.

IMG_4441 (2)Fotograf: Victoria Kopp

Jag vill att ni ska få en möjlighet att lära känna mig ännu bättre. Nu kommer därför lite fakta om mig. Förhoppningsvis sådant ni inte visste innan. Skulle ni även vilja att jag hade en frågestund? Hojta då bara till!

* Jag ger oftast för mycket av mig själv i mina vänrelationer och får inte alltid något tillbaka. Jag anser att det handlar om ”ge och ta”. Men inte att en vän bara tar, men sådant upptäcker jag inom sin tid och fokuserar istället på de vänner som finns där för mig.

* Jag älskar ananas. Kan ha ananas till typ allt. Köttfärssås, fisk… you name it.

* Vill bli yrkesbloggare.

* Jag försöker se möjligheter i alla situationer.

* Jag har blivit sviken av vänner… väljer därför människor som ska finnas i mitt liv extra omsorgsfullt.

* Jag tycker om att testa nya saker och emellanåt bryta rutiner.

HÄR kan ni läsa ett liknande inlägg.